att mormor somnat in under natten. Hon har varit dålig från och till i många år, men nu orkade hon slutligen inte längre, krutgumman. Så nu gör jag & mamma oss i ordning för att åka till Karlstad och ta farväl. Det känns... ja jag vet inte. Vi har nog inte riktigt fattat det än. Förra gången jag var gravid dog farfar, men vi hade inte haft kontakt på jättelänge och hade ingen närmare kontakt, så det här är inte alls samma sak. Mormor är nog den släkting som jag stått närmast om man ser utanför själva familjen. Vi var där varenda sommar och som barn, när vi bodde i Karlstad träffades vi ofta. På senare år inte alls lika mycket. Vet att jag oroade mig massor när jag väntade Alexander att hon aldrig skulle hinna träffa honom. Det gjorde hon. Men inte bebis i magen och det känns jobbigt. Men jag försöker se det så att hon har lidit färdigt. Hon behövde få somna in. Tyvärr gör det inte att det känns så mycket bättre, inte just nu i alla fall, men kanske så småningom. Nedan, enda bilden vi har på mormor & Alexander, eller hans gammelmormor blir det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar