Försökte ju sluta med mina tabletter och man kan väl säga att det inte gick speciellt bra. Efter 3 dagar kände jag av nedstämdheten och humöret igen. Ville bara gråta och skrika och härja. Så jag började äta dem igen. Bara att inse att det är nåt fel på mig, jag behöver dem.
Har insett att jag aldrig kommer bli den där glada, skämtande tjejen som alla gillar, snarare tvärtom. Men får lära mig leva med det. Har mina stunder jag med, men alldeles för sällan. Minns inte när jag hade riktigt roligt sist... Eller jo, i oktober när jag, Tessan & Tabita var på Ladies night och krogen. Saknar dem. Det känns inte som om nånting är som det var förut. Tessan & Glenn har skaffat hus i Kungsör, jag bor i Örebro och har man och barn, Tabita flyttade till England och gifte sig. Vi pratar alldeles för sällan, träffas alldeles för sällan. Och jag är medskyldig till det. Önskar dock att vi kunde träffas och hitta på någonting, bara vi 3. Trodde väl aldrig att jag skulle sakna sådana saker, att bara få vara jag och inte bara mamma.
Vad hände med min identitet, vem är jag?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar