Bröllopsnerverna

börjar komma ordentligt nu. Kan ju vara för att det är så mycket som strular.

Till att börja med har jag inte alls gått ner de kilon jag tänkt mig, magen hänger fortfarande efter graviditeten. Dessutom hittar jag inga bra underkläder. Vet inte ens om jag kommer kunna ha klänningen. Stressmoment nr 1 alltså.

Stressmoment nr 2 handlar också om kläder. Blev jätteglad när jag hittade en näbbklänning till syrran som inte var fasligt dyr, så jag beställde den. Fick hem den, var fläckar på den och skickade tillbaka med löfte om att få en ny.
NU var det så att hon inte tyckte att vi hade så bråttom för vi skulle ju inte gifta oss snart. Så vad jag förstår har hon fått in klänningar, sålt dem och tänkt att hon skickar vår senare. Fint. Nu är det så att det bara är 6 veckor kvar till vigseln.
Vi ringde igår och sa att hon måste skicka den, för att den eventuellt måste sys in. Då säger hon att hon inte kan leverera den då företaget slutat tillverka den. Öh, jaha?
Det finns 1 modell i samma färg, men den kostar 400 kr mer. Hon kunde ge oss rabatt , men inte så mycket. Så nu får min sambo ringa och bråka med henne, så får vi se vad som händer.
Ska in till affären där jag köpte min brudklänning och se om de har något. Jag blir så jävla less!

Stressmoment nr 3. Vi har fortfarande inte träffat prästen. Det gör man tydligen 1 månad innan. Så jag har ingen aning om hur jag ska lägga upp allt.

Stressmoment nr 4. Alla frågor från människor som gäller saker som jag inte har en aning om!

Stressmoment nr 5. Att det bara är 6 veckor kvar och jag känner att jag inte får hjälp från någon. Min sambo bryr sig mest om ekonomin, mina brudtärnor vad de ska ha på sig. Min mamma oroar sig mest över om vi har tillräckligt med ugnsfasta formar.

Stressmoment nr 6. Att alla som är inblandade i denna vigsel/dop, bor så förbannat långt bort. Så de kan inte hjälpa till lika mycket som de kunnat om de bott närmare. Jag vet att det är så, men jag önskar att de åtminstone kunde fråga vad jag ville ha hjälp med. Skulle kännas bättre då, även om jag troligtvis skulle säga att det var lugnt.

Ja jag är nog lite orättvis nu, men lite hjälp hade varit trevligt. Hade nog inte känts lika stressigt om jag var utvilad och mådde bra i övrigt, men har åkt på en segdragen förkylning och dessutom aldrig får sova. Även om jag sover mer än många småbarnsföräldrar.

Hoppas jag får ordentligt med hjälp på själva bröllopsdagen och att någon kan komma tidigare och hjälpa till.